Försöker se något positivt i det hela. Endå gör det ont att jag inte kan få dig att må bra, så som jag brukade innan vi hade "the talk". Det skrämmer mig att jag alltid gör såhär, lägger hjärtat i någon annans hand och sen lever på hoppet. Jag har väl inte lärt mig ett skit på detta ärligt talat. Jag vet att du aldrig kommer fatta, och att folk omkring tycker jag är knäpp i huvet som får känslor för dig så snabbt. Men vad ska jag göra då? Det är inte direkt som att jag valt detta själv. Och om jag känner nåt, hur kan det då vara fel?

Jag och thomas åkte bil här om dagen. Bara en av alla våra roadtrips till ingenstans, utan någon speciell anledning

Igår åkte vi mot runsa och förbi kairobadet, vi vävade ner rutorna och jag drog mig ut ur fönstret för att känna vinden samtidigt som sterion spelade vår låt

Då fick jag en känsla av nostalgi, jag förstod det inte riktigt då men nu vet jag exakt varför. Det blir aldrig som man tänkt sig

Jag tror jag har förstört sommaren